Bygdens historia

Bråbo nämns i text första gången den 14 oktober 1357 då Inge i Brabodhum, dvs. Inge i Bråbo, sålde mark till Claes Ruska. Flera av Bråbygdens byar är skriftligt dokumenterade från ungefär samma tid, vilket tyder på att uppodlingen startat ännu tidigare. Från tidig medeltid och in i tjugohundratalet är Bråbygden en boskapsskötande bygd som kombinerat boskapsskötseln med skogsutnyttjande t.ex. tjärbränning, kolning, sågning av timmer. När folkmängden växte på 1700-talets senare del och under 1800-talet växte det upp torp och små stugor i byarnas utkanter utmed vägarna och ofta på natursköna platser ute i utmarkerna. Många av husen är idag rivna men några finns kvar, om inte permanent bebodda, så som välvårdade fritidsbostäder.

Nya tider – nya vindar

Fram till mitten av 40-talet var varje boställe en jordbruksfastighet med kor, hästar och andra husdjur som drevs av en bondefamilj. All mark utnyttjades intensivt. Nya tekniker och villkor ledde till att nästan alla jordburk lades ner. Arbetstillfällen erbjöds vid industrierna i Oskarshamn, Hultsfred och andra tätorter åren efter andra världskrigets slut. ”Arbetarbussar” började trafikera byarna morgon och kväll på vardagarna runt 1950. De allra flesta av ladugårdarna från de sjuttiotal gårdar som var i drift under 1900-talets början står fortfarande kvar, ängsmarkerna vårdas ännu även om ängsladorna i stort sett är borta idag.

Jordbruket moderniseras och effektiviseras

1894 bildades ett bolag och ett mejeri startades i Bråbo som drevs fram till 1927 då ett nytt mejeri startades i Kristdala. Mjölken transporterades med häst och vagn via körlag som organiserades ute i byarna. Mjölkskjutsarna tog en man och en häst ca 3-4 timmar på en dag. Runt 1940 började mjölken köras med lastbil och 1970 samlades mjölken upp i kyltankar på varje gård och hämtades med tankbil. Från 1910 fram till 50-60-talet fanns tre olika trösklag som organiserade arbetet med tröskningen och gemensamt skaffade in tröskutrustning och tändkulemotorer. Konstruktion och tillverkning av Beijers tändkulemotor började på ett torp i Fallebo. I Brånäs fanns en kvarn för malning av säd i drift ända till 50-60-talet. Under 50-talet introducerades stenvagnar, ofta hemmabyggda konstruktioner som på ett effektivt sätt kunde lyfta bort stora stenar ur jorden. Nu började helröjda stenfria åkrar dyka upp även i Bråbygden.

Hantverkare & service

På 30-talet och några decennier framåt fanns murare, målare, smeder, byggmästare, snickare, möbelsnickare, skräddare, sömmerskor, skomakare, frisörer och en slaktare verksamma i Bråbygden. Under en period fanns det två caféer i Bjälebo och ett i Bråbo, handelsbodar fanns i Saxtorp, Bråbo, Fallebo, Applekulla och Gumsebo. Handelsboden i Bråbo var öppen till senare delen av 70-talet. Till mitten av 50-talet fanns en kiosk med tidningar och varm korv. Fyra trafikbilar, taxi, var stationerade i Fallebo. Två stycken bensinstationer fanns i Bråbo, i Saxtorp fanns under en period en maskinstation och den sista av de två cykelverkstäderna lades ner på 60-talet.

Industriverksamheter under 1900-talet

Under 30-talet etablerades en bobinfabrik i Saxtorp som sågade björktimmer till bobinindustrin. I Bråbygden har dessutom sex stycken olika sågverksamheter funnits.

Bråbygden i nutid

Numera bor över 200 personer i Bråbygden med en medelålder på strax över trettio. Bussen stannar fortfarande bygden och förskolan lever vidare som föräldrakooperativ trots att skolan lades ner i början av 1990-talet. Det finns fem heltidsbönder och ett tiotal månskensbönder som ser till att landskapet hålls öppet. Under de senaste åren har bygden upplevt en blomstring som man antagligen får gå tillbaka till 1800-talet för att finna dess motstycke. Gamla hus, som ingen kunde tro att de skulle bli något annat än sommarstugor, är idag bebodda året om. Bråbygden – där vinden vände